måndag 16 februari 2015

Lycka!

Ja, för min gubbe alltså. Jag börjar få ont i halsen och med det tillhörande heshet. Jag känner att det är skönast för mina stämband om jag är tyst....

Ja, jag är lycklig också. Idag var jag till tandläkaren för att laga en tand som det gick en flisa ur för en vecka sedan. Jag tog, för snart tre år sedan en tandvårdskostnads försäkring hos folktandvården. De första två åren har jag nog förlorat lite men samtidigt haft tryggheten att om något går sönder i munnen så behöver det inte gräva ett djupt hål i dagskassan. Dagens lilla stund i stolen skulle ha kostat 1500:- och det gick på försäkringen. Besöket hos tandhygienisten om en vecka för att ta bort lite tandsten går på samma försäkring. Me like! Det känns som om jag redan ligger på plus+

Ha´re!

söndag 15 februari 2015

Barnbarn

Ja, nu har det varit mycket barnbarn. Ett har varit sjuk och varit hos mig en hel del denna vecka. Sen fick vi njuta av sambons barnbarn 1 dygn. Det är de äldsta barnbarnen i "vår" skara på fyra. Artiga, trevliga, äter det mesta, vill gärna gå med oss och bada.... ja, bara härliga ungar!
På tal om att gå och bada, det var första gången som jag var till simhallen och badade sedan renoveringen. Den gamla kassan är borta. Man ser inte, när man kommer in på biblioteket var man ska betala för att få bada. Min svägerska hade varit där och badat och hon sa efteråt "kunde man inte skylta lite?" och jag håller med henne fullständigt! Det får man ändra på. Jag ska påpeka detta för Andrée som är ordförandeför Kultur och Fritid.

I fredags var det en invigning av den delen av kulturhuset som innehåller en konstutställningsdel. Jag minns inte namnet på mannen som ställde ut, men Andrée berättade att mannen fått Parkinsons sjukdom och därför inte kunnat fortsätta arbeta som bildlärare. Han upptäckte dock att när han satt och tecknade så skakade han inte. Verkligen fina teckningar. Dom hänger nog ett tag på entréplanet i kulturhuset, gå och kika vettja!

Inom loppet av ett år har jag fått följa två goda vänner till den sista vilan. Jag känner mig för ung för att behöva göra det... men.... inser att det är ju faktiskt så att jag har inte så långt kvar till 60. Fortsätter livet i denna takt så är vi där i morgon. Då blir det "gaj och partaj och pjäxdans". Det säger bara SWISCH som de upprepade om och om igen när det var inspelning av reklam till postkodlotteriet i vårt vardagsrum.

På tal om reklam.... flickan i vår ljuvliga duo som varit här i helgen sitter nu på långsidan på Arlas lastbilar och bakar. Hennes bror fick syn på en Arlalastbil i stan och säger till sin mamma "Titta, det ser ut som Leja" varvid modern konstaterade att det var hennes dotter som var "ute och åkte".

Sköt om er och som Jonas Gardell säger:
Låt ingen djävel sätta sig på dig...........

Hare!





onsdag 15 oktober 2014

Hösten....


Tänkte väcka bloggen från sin Törnrosasömn!
Hittade då detta inlägg som jag inte förmådde posta då. Det har nu gått 4 1/2 år sedan Sussie gick bort och jag saknar henne fortfarande så ofantligt. Saknaden kommer nog aldrig att minska men jag har lärt mig att leva med den.
Jag trodde när jag skrev nedanstående inlägg att jag skulle börja blogga igen men det har inte gått.
Nu gör jag ett nytt försök.
Jag börjar med att släppa iväg det inlägget som aldrig gick iväg 2014.

November 2014
Nu känns det som om ljuset börjar komma tillbaka efter det mörker som jag har befunnit mig i under det som har varit av 2014!
Ja, jag vet, vi går mot mörkare tider, men, det känns ändå lite, med betoning på lite, ljusare.

I slutet på januari gick ridån ner för mig och allt blev svart.
Min bästa vän, vapendragare, min dagliga samtalspartner, min  älskade bonussyster Susanne, satte sig vid sitt köksbord och dog! Vi hade varit bästa vänner i 51 år! Hålet som fortfarande finns i mig är så stort. Halva jag är borta, vi var ju i symbios, trots en sträcka på nästan 60 mil.
Det vi inte visste om varandra var inte värt att veta. Vi visste oftast vad den andre skulle säga så vi fyllde i varandras ord.  Vi delade varandras glädje och sorg
Jag saknar henne så ofantligt mycket!
Jag gråter inte varje dag längre. Jag klarar oftast av att prata om henne.
Men, det är anledningen till att jag inte varit här.......


tisdag 12 november 2013

Idag är det halvmåndag!

För, igår så hade jag en halv semesterdag...

Vi var på Tyrol i söndags kväll och såg och lyssnade på en hyllningskonsert till Blues Brothers. Jag, som bara gillade dansband och Jerry Williams, har blivit ett stort (ha, nu var jag tvetydig och putslustig) Bluesfan sen jag träffade min gubbe.
Vi var med några vänner och efter konserten så gick vi till vårt hotell. Jo, vi unnade oss lyxen att sova kvar i Stan. Vi bodde på Melody, som ligger mittemot Grönan och vägg i vägg med ABBA museet. Så, när vi ändå vaknade så nära, så gick vi in på nämnda museum. Och se, där var min ungdom!! Det blev verkligen  en djupdykning i nostalgi. Och ändå, så äger jag inte en enda ABBA skiva. Men, dom spelades ju hela tiden, överallt.
Sen gick vi till Blå porten och åt lunch. Där träffade jag en pensionerad tjänsteman från kommunen. Han arrangerade resan som vi gjorde till Norge. Det var verkligen roligt att träffa honom.

Två saker gjorde mig beklämd i går. Det första var en äldre man som såg lite förvirrad ut vid toaletterna på Blå porten. Han hade inte hunnit in på toan...... Sen gick han och hans sällskap framför oss en bit på väg mot vår bil och han blev bara blötare och blötare längs benen. Varför ska människa behöva bli så förnedrad? Och, hemska tanke, det kan vara jag om 20 år......

Det andra som gjorde mig beklämd var en film som kvinnojouren Anna kom och visade för Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister. Det var vi som sitter i socialnämnden från dessa partier som pratat oss samman och bjudit in kvinnojouren och våra partikamrater. Jag minns inte vad filmen heter, men budskapet var väldigt tydligt "Våldet går inte i pension!!!"
Det var två äldre kvinnor som berättade om sina liv som misshandlade, det var kvinnor från kvinnojourer, sjukhuspersonal, forskare m fl. Känslan när man känner igen signaler och tecken, den är otäck!
Vi hade mycket bra diskussioner efter filmen, det verkade som om ingen riktigt ville resa sig och gå, alla var gripna av filmens innehåll.
Dessa kvinnor, deras ansikten, berättelserna och rösterna sitter kvar i mitt huvud idag också.

Nu är det som vanligt igen, halvdagen går mot sitt slut och då börjar fritidspolitikerns vardag, så nu sticker jag iväg på ett kvällsmöte.

Ha´re!!!!

torsdag 7 november 2013

Budget!

Jaha ja. I går blev det tomt. Tomt och innehållslöst. Från att ha varit så hektiskt, så jag undrade ibland om jag skulle hinna andas till att bli helt stilla.
Det var kommunstyrelse igår och vi lämnade in vårt budgetförslag.
Det har vi jobbat med hela dagar, långa kvällar och Camilla och Catha även hela söndagen.
Jag är full av respekt för det jobb som Roffe, Camilla och Catha la ner sista natten!
Hoppas att ni tre får en skön helg!

Det är en budget i balans. Inriktningen på vår budget skulle vara jobben, jobben och jobben.
Jag skriver skulle, för det fanns ju en och annan överraskning i borgarnas lunta. Det mest spektakulära är detta:
Förskolorna i vår kommun har öppettider mellan 06.30-18.30. Dessa tider vill de styrande borgarna ändra till 07.00-17.00
När jag jobbade inom äldreomsorgen i vår kommun så började jag kl 07.00 och jobbade vissa kvällar till kl 18.00
Då hade jag mitt jobb 6 minuters gångväg från förskolan. Tänk den som jobbar inne i Stockholm? Hur ska man få ihop sitt liv som småbarnsförälder.
"Lämna in ett intyg på att du har dessa tider så kan  vi göra avsteg från våra tider, säger borgarna."
Vem ska skriva intyget och vem ska sitta med makten och bevilja mig och mitt barn barnomsorg på tider som egentligen inte finns?
Jag tror inte att det finns en enda förälder som kommer med sitt barn till förskolan kl 06.30 om man inte måste för sin försörjnings skull!

Nej, kära innevånare i Upplands-Bro. Gå ner i arbetstid så att du kan ta hand om ditt barn, är nog uppmaningen från de styrande!

Många, som redan nu har sin ekonomi ansträngd, kommer att bli tvungna att begära försörjningsstöd pga utebliven inkomst pga förskolans öppettider.

IDIOTI om man frågar mig!
Fast, nu är det ju ingen som har frågat mig, så, jag går väl och lägger mig.
Ha´re och God natt!

söndag 20 oktober 2013

Höst!
Träden släpper sina gula löv, ett i taget i ett stilla regn. Lite vemodigt, men, samtidigt mysigt. Jag minns när jag var liten och vi kastade oss i lövhögarna. Nu fick jag ett starkt minne som ni får ta del av...
När jag gick i småskolan, så fick vi, antingen vi ville eller inte duscha och bada bastu varje fredag i brandstationen som låg bredvid Härneviskolan. Killarna badade på fm och då var skolvaktmästaren Åke vakt.
När vi tjejer badade på em, så var hans fru Karin vakt. Det behövdes, för så fort vi kom ner i duschrummet så satte vi på alla takduscharna, fyllde några plastbyttor som fanns för att ha när man tvättade sig, satte de fulla plastbyttorna över golvbrunnarna så att vattnet steg på golvet och så satte vi oss i tomma plastbyttor och försökte åka båt i vattnet. Tant Karin kom ju alltid på oss och tog bort byttorna, men, det var kul och spännande.

När det fanns snö ute, så kunde man springa ut från duschrummet och rakt ut på tomten bakom brandstationen och rulla sig i snön. Killarna gjorde det ofta, vi tjejer var inte lika modiga. En gång när killarna hade rullat i snön, så hade Sören skurit sig på rumpan på något vasst. Oj, vad det var spännande att titta på blodfläckarna i snön!

Detta dök upp med anledning av att kasta sig i lövhögarna.....

Torsdag och fredag ska jag på Äldreomsorgsdagarna i Älvsjö. Det brukar vara intressant. Den här gången får jag sällskap av Marlene från Kd och det ska bli skoj, vi har ju ett förflutet tillsammans.

I går knackade vi på 150 villadörrar i Bro. Det var jättekul! Många bra samtal genomfördes och 2 nya medlemmar fick vi. Nu är Höstkampanjen över för denna gång och nästa höstkampanj är valrörelsen! Det ska bli så spännande och roligt. För kul, det har vi i vårat gäng. Det är så sköna personligheter och en härlig blandning.

Näe, nu ska jag snora vidare.

Ha´re!

onsdag 24 oktober 2012

Som socialdemokrat så är man långt ifrån maktens centrum när man är i opposition och det är väl så det ska vara.

I går var kommunen både i SvD och på Radio på morgonen och jag, som ändå är 2:e vice ordförande i Socialnämnden, fick ett samtal från Ordförande straxt efter kl 17 i går kväll, där hon informerade mig. Hon tyckte att jag hade kunnat läst pressmeddelandet som låg på kommunens hemsida.
Det ni, mina vänner, är demokrati i den moderatledda Alliansen!
Vi sossar får nog lov att lära oss ett och annat om demokrati!

Sur? Jag? Nej, förbannad på den nonchalans som visas!

Det var personal från vår Individ och Familjeomsorg, som larmade om personalbrist och till följd av denna kunde man inte ta hand om ärenden inom rätt tidsram. Både barn och vuxna far väldigt illa i detta läge och så får det absolut inte vara!

Jag hoppas att de personalgrupper som artikeln i tidningen och radioinslaget handlade om, får det stöd som de så väl behöver. De har, som jag upplever det, chefer som är lyhörda. Hoppas bara att de cheferna får stöd från de styrande politikerna.



Ha´re!