måndag 16 februari 2015

Lycka!

Ja, för min gubbe alltså. Jag börjar få ont i halsen och med det tillhörande heshet. Jag känner att det är skönast för mina stämband om jag är tyst....

Ja, jag är lycklig också. Idag var jag till tandläkaren för att laga en tand som det gick en flisa ur för en vecka sedan. Jag tog, för snart tre år sedan en tandvårdskostnads försäkring hos folktandvården. De första två åren har jag nog förlorat lite men samtidigt haft tryggheten att om något går sönder i munnen så behöver det inte gräva ett djupt hål i dagskassan. Dagens lilla stund i stolen skulle ha kostat 1500:- och det gick på försäkringen. Besöket hos tandhygienisten om en vecka för att ta bort lite tandsten går på samma försäkring. Me like! Det känns som om jag redan ligger på plus+

Ha´re!

söndag 15 februari 2015

Barnbarn

Ja, nu har det varit mycket barnbarn. Ett har varit sjuk och varit hos mig en hel del denna vecka. Sen fick vi njuta av sambons barnbarn 1 dygn. Det är de äldsta barnbarnen i "vår" skara på fyra. Artiga, trevliga, äter det mesta, vill gärna gå med oss och bada.... ja, bara härliga ungar!
På tal om att gå och bada, det var första gången som jag var till simhallen och badade sedan renoveringen. Den gamla kassan är borta. Man ser inte, när man kommer in på biblioteket var man ska betala för att få bada. Min svägerska hade varit där och badat och hon sa efteråt "kunde man inte skylta lite?" och jag håller med henne fullständigt! Det får man ändra på. Jag ska påpeka detta för Andrée som är ordförandeför Kultur och Fritid.

I fredags var det en invigning av den delen av kulturhuset som innehåller en konstutställningsdel. Jag minns inte namnet på mannen som ställde ut, men Andrée berättade att mannen fått Parkinsons sjukdom och därför inte kunnat fortsätta arbeta som bildlärare. Han upptäckte dock att när han satt och tecknade så skakade han inte. Verkligen fina teckningar. Dom hänger nog ett tag på entréplanet i kulturhuset, gå och kika vettja!

Inom loppet av ett år har jag fått följa två goda vänner till den sista vilan. Jag känner mig för ung för att behöva göra det... men.... inser att det är ju faktiskt så att jag har inte så långt kvar till 60. Fortsätter livet i denna takt så är vi där i morgon. Då blir det "gaj och partaj och pjäxdans". Det säger bara SWISCH som de upprepade om och om igen när det var inspelning av reklam till postkodlotteriet i vårt vardagsrum.

På tal om reklam.... flickan i vår ljuvliga duo som varit här i helgen sitter nu på långsidan på Arlas lastbilar och bakar. Hennes bror fick syn på en Arlalastbil i stan och säger till sin mamma "Titta, det ser ut som Leja" varvid modern konstaterade att det var hennes dotter som var "ute och åkte".

Sköt om er och som Jonas Gardell säger:
Låt ingen djävel sätta sig på dig...........

Hare!